MASKROSBARN AV MIN TID

torsdag 27 februari 2014

Äntligen gula orkidéer...

...har länge velat ha  en gul orkidé

Men inte en sådan där relativt vanlig småblommig, utan en sort med lite större blommor.  Därför blev jag jätteglad när jag var på MAXI ICA Stormarknad igår. De hade nämligen ett parti orkidéer för 59 kr styck och på dessa vagnar, stod det bl.a. två olika sorters gula orkidéer!

Självklart köpte jag 3 stycken! 

Tillsammans med de andra som jag har uppe i skrivrummet blev det jättevackert. Det är bara det att jag har googlat överallt för att finna vad arterna heter men går bet... 





Om det är någon som kan orkidéer får ni gärna skriva till mig om ni vet vad det är för sorter!


onsdag 26 februari 2014

Febertest - nostalgi de lux!

I morse diskuterade jag och Konstapel Kopparklint om feber. Han undrade nämligen om jag hade haft det under natten, eftersom jag legat med dubbla täcken och en värmefilt, trots att det var 26 grader i sovrummet ;-)


Jag sa då att han kunde ha en sådan där febertest som vi hade när vi var små. 

Och det ledde oss givetvis in på att googla efter bilder på en sådan plastremsa från 70-talet. 

Tyvärr hittade vi inga bilder på nätet, vilket faktiskt är lite konstigt... 

MEN för en gång skulle är Fru Kopparklint en samlare. Det här är nämligen en av de få sakerna som jag har kvar från min barndom. 

Och jag såg det som min skyldighet att faktiskt lägga ut lite bilder och information om denna fantastiska uppfinning! Febertestaren fanns förmodligen i varje hem men få insåg nog värdet av att spara den. 

Särskilt i syfte om att marknadsföra som en riktig nostalgisak i framtiden.



söndag 23 februari 2014

Hjärtesorg igen.


Ibland känns det som man lever livet i motvind och det sista halvåret har det stormat rejält. I fredags fick jag ta emot ännu ett tungt besked. Den här gången högg det som en kniv rakt in i hjärtat på mig. Min mammas älskade somnade in, efter lång tids sjukdom.

Med åren kom han bli en person som betydde så mycket för mig. Han var min mammas stora kärlek och hade ett hjärta av guld. Jag kommer alltid bevara minnet när vi åtskilliga gånger satt i deras kök eller i deras fina trädgård och pratade om allt mellan himmel och jord. Det finns många fina och roliga minnen. När mamma faktiskt var mamma på riktigt och det periodvis fanns lugn, ro, värme och kärlek hemma hos dem. 

Han var den personen som i perioder fick ro i mamma liv och tog fram hennes bästa sidor. Fick henne att blomma. Det är det som jag nu väljer att bevara i mitt hjärta.

För vissa människor är livet hårt från början. 

Alla har inte förutsättningarna att leva ett gott liv utan lever det i smärtans tecken. De ges helt enkelt inte chansen att få vara lyckliga. En del gånger går det också i arv. Utan att det var det som var meningen från början. Man trodde att det skulle bli bättre. Att man skulle bryta mönstret.

För en del går det bra. Man finner verktygen och hanterar det onda. För andra går det inte bra. Man bedövar smärtan. Fyller tomrummet med det man känner till bäst. 

En del gör det ensamma. En del gör det tillsammans med andra. En del söker efter kärlek att dela sin smärta med. För att bli helad. Ibland finner de en själsfrände. Ibland inte. 

Jag vet i alla fall en sann berättelse där två trasiga själar, fann varandra och försökte. Även om det inte gick hela vägen när smärtan från det förflutna knackade på dörren, så fanns lyckan runt hörnet. Jag vet det, för jag fick uppleva den. Vi alla runtom fick tidvis uppleva den. 

Den sköljde över oss som ett varmt, underbart och väldoftande sommarregn. Solstrålarna bröt igenom och sken upp en klarblå himmel. Det gav oss näring inombords.

Efter några år kan ett krossat hjärta berätta att lyckan inte räckte fram helt och hållet. Smärtan tog till slut överhanden. De båda gav upp och fick lida av det resten av sina liv. Till slut lämnades den ena själen ofrivilligt ensam. 

Kvar blev ett tomt skal som med tiden vittrade sönder av hjärtesorg.  Meningen var nog att de skulle gått samma väg, samma tid.  Själen som blev kvar levde helt enkelt på lånad tid. 

Tiden har nu runnit ut. Nu har de båda trasiga somnat in. Inget gör ont längre. Ingen sjukdom. Ingen smärta. Inget som behöver bedövas. Bara ro. Kanske nu än en gång tillsammans, där lyckan inte bara finns runt hörnet. I himlens trädgård.

- Marléne

Min mamma och Bosse. Vila nu i frid. Ni finns alltid i våra hjärtan. Jag väljer att komma ihåg det goda.
  

söndag 16 februari 2014

Vad är sannolikheten att det alltid ska jävlas?

100 %

Det var väl ett ett tag sedan som Fru Kopparklant skrev något, så det var väl därför Murphys lag slog till idag!

Alldeles ensam hemma, lugn och ro, tänt ljus lite här och där efter att jag har gått ut och hämtat ved och gjort upp en mysig brasa. Gå upp i skrivrummet och jobba lite. 


Det var det som var min plan. 

När jag kom upp såg jag givetvis att NÅGON inte städat sitt rum på ett tag eftersom dammtussarna minst sagt rumlade runt. SÅ den snälla mamman som man är, tänkte jag att jag lika gärna kunde dammsuga av lite åt Herr Hellrespeladataspel, eftersom dammsugaren stod där mitt på golvet och troget väntade. 

Sagt och gjort. Och efter jag var klar tänkte Frun som aldrig kan stressa av, att jag lika gärna kunde ta hallen och köket också lite snabbt. Det var bara det att jag upptäckte att dammsugarpåsen var full, så när jag kom ned till hallen ställde jag lite snabbt bort skaften mot den fina antika sekretären i körsbär, som vi har under trappan i hallen. Sedan gick jag in till köket och öppnade städskåpet för att hämta en ny. Eftersom ALLA i huset verkar trycka in allt i detta fantastiska skåp som verkar kunna rymma allt möjligt, hittade jag givetvis inte påsarna och doftkulorna på en gång, utan jag fick rota runt lite.

När jag står där och precis funnit det jag letat efter, dundrar det till i hallen utav bara den. Jag rusar dit och slänger upp köksdörren eftersom jag blir rädd att någon av småhundarna fått skaften i huvudet och tuppat av (en så stor sak som en dammsugarslang på en 1,3 kg hund, är väl som om jag skulle få ett mindre träd i huvudet). 

Som tur var låg inte Tjock-Olga eller Förskräckliga Vivi under något. 

Däremot hade hälften av skaftet glidit ned på golvet och på vägen dit hade det rivit med sig en av två ljuslyktor med värmeljus som står på sekretären. 

Det första jag ser är stearin över hela golvet, vilket bara det gjorde mig förbannad. Men sedan undrar jag hur i hela friden halva skaften i stål bara kan ligga där medan slangen hänger kvar över stolen framför sekretären. Då ser jag att förutom stearinkaoset, ligger den där förbannade slangen över den andra ljuslyktan och har smällt sönder till en äcklig sörja som luktar vedervärdigt. Därav att skaften gått av.

Med 5 hundar som inte ska gå runt mitt upp i detta. Brand som ska släckas. Brandlarm som inte ska börja tjuta så att Securitas ringer mitt uppe i allt, är en ekvation som inte riktigt går ihop i min hjärna, som mer eller mindre kokar av ilska. Det sista jag ville var att kameralarmet skulle skicka bilder till larmcentralen och någon alltför trevlig person skulle ringa och fråga vad jag höll på med!

TVÅ TIMMAR senare av min lugn och ro. Kokande vatten. Rengöringsmedel av alla dess slag. Slippapper till brännskadan på sekretären. Skrapande med degskrapan på golvet. Skurande och borstande. OCH ett evigt sjå att få undan alla hundar som inte förstår ett smack i krissituationer, sitter jag här nu i skrivrummet. Lugn och ro är puts väck. 

Och när sonen äntligen kommer hem och ensamheten är ett minne blott, frågar han givetvis vad som har hänt med dammsugaren som står i delar ute i farstun. Full med stearin och uppbrunnen slang...

...ja, då känner jag bara att det enkla svaret blir: Jag vill inte ta det just nu.

Jag undrar fortfarande hur jag ska förklara detta för Konstapel Kopparklint när han kommer hem från jobbet :-) Blir han förvånad tro? 

lördag 15 februari 2014

Mmm...Mormors frasiga sidenkuddar...

Ramlade över en sida som listade 16 godissorter vi kommer ihåg och visst blir man nostalgisk när man ser vissa av dem!

Jag har dock mina egna favoriter - då inklusive tuggumi- och glassorter...


tisdag 11 februari 2014

Ledsamt att få höra...

Under förmiddagen fick jag höra att det kommit tydliga signaler från skolhälsovården och ungdomsmottagningarna om att det på måndagarna alltid var kö av barn och ungdomar som ville komma in till dem. 

De var helt övertygade om att om de skulle ha öppet på söndagarna skulle det vara kö då också. MEN det är aldrig kö på fredagarna...

Självklart skapas olika teorier om vad detta kan bero på men en sak är säker, något händer i barnens omgivning under helgen, som gör att de behöver komma och prata med någon vuxen om det. 


Det här är verkligen tänkvärt och med kopplingen till att den psykiska ohälsan ökar i samhället generellt och vi i Värmland har 200 barn i kö till BUP, så ska vi ta detta på allvar och göra något åt det!

söndag 9 februari 2014

Andras födelsedagar är alltid roliga!

Idag är det konstapel Kopparklints födelsedag och det firas givetvis med tårta, god mat och kärlek. 

Nästan som vanligt alltså ;-) 



Stort grattis älsklingen min-du är min prins!

onsdag 5 februari 2014

Mer kunskap i skolan!

Mina reflektioner från verksamhetsbesök i skolan nu under veckan... 

Jag och Per-Samuel var under gårdagen ute på skolor och besökte lärare. Vi ville lyssna in hur de ser på sitt jobb och skolan. Det visade sig att karriärtjänsterna som Alliansregeringen under 2013 skapade för lärare, blivit oerhört positivt mottaget. De känner sig inspirerade och stolta över att ha blivit antagna. Samtidigt som de säger att detta kommer definitivt att höja statusen på läraryrket. Kul!

Citat från antagna förstelärare:
”Det var en otroligt omfattande ansökan, vilket är bra. Man fick göra en resa inom sig som väckte mycket tankar och gjorde att jag blev inspirerad och kände ett sug efter att jobba!”

”Meningen är att det ska växa fram något bra och gynna skolan och eleverna framåt.”

”Jag känner mig hedrad. Detta ska man söka om man känner att man har mycket att ge och om man känner sig stolt över sitt yrke!”

”Vi måste gå ut och säga: Ett fantastiskt jobb - det är ju framtiden vi formar. Sluta prata negativt om vårt yrke!”

Vi pratade om satsningen med karriärtjänsterna och en kvinna som skickat in ansökan sa att bara ansökan var en positiv resa. Nu blev hon antagen men även om hon inte skulle ha blivit det så sa hon att själva ansökningsförfarande gett henne så mycket. Den har fått henne att reflektera över sitt yrke och verkligen värdera sig själv.

”Jag förväntade mig inte att jag skulle bli antagen så jag blev stolt. Kul att få ett erkännande från någon utomstående.”


Det känns så kul att satsningen med karriärtjänsterna faller väl ut och tas emot med öppna armar. Lärarna är en av Sveriges viktigaste yrkesgrupper. Utan deras engagemang och kompetens fungerar inte skolan. Elevernas kunskapsresultat faller och unga får inte de bästa förutsättningarna.  Självklart ska Nya moderaterna vara lärarnas parti och karriärtjänsterna utökas. Vi vill också minska pappersarbetet för lärarna så att de ska få mer tid att ägna åt det de vill och är bäst på – undervisning!

Vivian...

Vivian...