MASKROSBARN AV MIN TID

lördag 28 december 2013

Äggsplosion hemma hos oss...

...idag har vi lärt oss att man inte ska ha hela ägg (utan skal) i micron!

Det var en lugn och fin morgon innan NÅGON kom på att han ville ha kokt ägg på sin smörgås. När NÅGON inte lyssnade på mig när jag sa: Hacka sönder ägget först. När NÅGON tog ut det ur micron, ställde det på köksbänken och explosionen var ett faktum!

Fönstret, taket, kryddhyllan, väggarna, skåpluckorna, golvet, köksredskapen...

ÖVERALLT var det kokt ägg som också är så lätt att få bort. Särskilt från fönsterrutorna (kunde lika gärna putsat dem med mjölk innan jul)...

Efter att ha städat i en timme och NÅGON frågar varför jag måste vara så sur och grinig är jag redo att knäcka ett rått ägg i huvudet på denne:)

Ja, denna morgon/förmiddag kunde jag ha varit utan. 

Och när jag ändå är på gnällhumör, när ska Arla fixa Bregottet?! Jag är trött på att det ständigt halkar av kniven! Arla lovade faktiskt att det skulle bli bättre när jag ringde och klagade i somras:) 

Deras förklaring var att de hade problem med att smöret var lite halkigare mot tidigare. Det hade blivit så efter att de hade köpt en ny saltmaskin och hade problem med inställningarna. Att vissa produktioner av smöret kunde bli lite halkigare än andra.

Ja, synd att säga att det bara är vissa paket som är så, det har varit så här i över 1 år nu! Tyvärr, Arla, nu sviker en trogen bregottkund.

fredag 27 december 2013

Det ska vara besvärligt att vara kriminell i vår stad!

I dagens NWT skriver jag och Per-Samuel Nisser om hur viktigt det är att prioritera trygghet för våra kommuninvånare!

För oss är det en viktig fråga att Karlstad ska vara en stad för alla och där kommuninvånarnas trygghet är i fokus. Vi vet också att trygghet kan handla om många olika saker och vara högst individuellt. När vi har lyssnat in människors tankar om trygghet och vad som är viktigt för dem, har vi politiskt landat ner i några områden som vi vill prioritera ännu mer framåt.
Vi vill att alla företag som verkar i Karlstad jobbar för att det ska vara svårt för kriminella nätverk att infiltrera olika marknader, skriver Per-Samuel och Marléne.
Det ska vara besvärligt att vara kriminell i vår stad. I samarbete med polisen, olika organisationer och genom alla invånares tydliga ställningstagande ska vi motverka organiserad brottslighet. Vi vill försvåra för kriminella nätverk att få fotfäste.

Ett samarbetsavtal mellan Karlstad och Polismyndigheten i Värmland har arbetats fram för att jobba mer strategiskt kring dessa frågor. Vi vill utveckla det ytterligare och stärka upp arbetet ännu mer. Det kan handla om offentlig upphandling, tillstånd för alkoholservering, bygglov etc. Här finns det mycket kvar att göra. Vi vill att alla företag som verkar i Karlstad jobbar för att det ska vara svårt för kriminella nätverk att infiltrera olika marknader.

Barn som växer upp otryggt ska fångas upp snabbare! Våra barn och unga ska inte gå med en klump i magen. Föräldrar ska känna en trygghet i att släppa iväg sina barn till skolan. Mobbning är inte acceptabelt. En tydlig skyddsfaktor för unga är att ha godkänt betyg när man går ur nian. Det ska vara en tydlig målsättning att elever ska nå det.

Vi måste kunna garantera att alla barn som far illa får hjälp i tid. Vi måste se till att fler barn upptäcks. Det kräver mod att våga ställa obekväma frågor. Det kräver att vi vuxna tar oss tid att lyssna på vad barnen skickar ut för signaler. Vi ska se till att kompetensen och nätverken finns för att hantera detta.

Tyvärr händer det som inte får hända. Våld i nära relation. Under 2000-talet har det i snitt dödats en kvinna var tredje vecka av en man som de haft en kärleksrelation med – ett genomsnitt på 17 kvinnor per år. Till detta utsätts ett ännu större antal för våld och grova kränkningar. Detta ska självklart motverkas! Vi måste också ställa oss frågan i hur många fall finns det barn med i bilden? Vi vill att det ska vara snabbare och fler insatser för barn som bevittnat eller blivit utsatta för psykiskt eller fysisk våld.

Psykisk ohälsa är något som finns mitt ibland oss och det har tyvärr blivit allt vanligare. De flesta pratar med sina nära när de mår dåligt och ofta räcker det för att det ska kännas bättre. Ibland räcker det inte. Den drabbade och de runtom blir lidande. Man behöver snabbt vård, stöd eller hjälp och ska absolut inte hamna mellan stolarna. Vi vill prioritera dessa frågor och förebygga psykisk ohälsa bland våra invånare genom att stärka upp och utveckla samarbetet med Landstinget i Värmland.

Här har vi nu nämnt några områden som vi tycker är viktiga när man talar om trygghet. Karlstad och Värmland är en bra del av världen, men vi kan inte blunda för att problem finns. Samtidigt är vi övertygade om att vi tillsammans kan göra Karlstad till en ännu bättre plats att leva på.

Per-Samuel Nisser (M)
Kommunalråd, Karlstads kommun
Marléne Lund Kopparklint (M)
Kommunalråd, Karlstads kommun


onsdag 25 december 2013

Det blev en helt underbar jul - äntligen fick jag tillbaks mitt Puck-Monster!!

Om man inte har någon släkt att fira jul tillsammans med, ja, då får man göra det i goda vänners sällskap!

Det blev en alldeles underbar jul som började med ett besök i Norrstrandskyrkan som öppnat upp dörrarna så att ingen ska behöva sitta ensam på julafton. Även om jag blev ett sådant där stressmonster som jag absolut inte ville bli, var det värt att få träffa de som lägger ner sin själ för att hjälpa andra och önska dem en riktigt god jul! 

Därefter tog Tomtemor med sig familjen och åkte till finaste vännen min och hennes nära och kära! 

Och jag kan ju avslöja en sak:-) Konstapel Kopparklint överraskade mig med den bästa julklappen jag fått på många år... 

Jag fick ett Pac-man (Puck Monster) spel! Likadant som jag hade när jag var liten och som försvann tillsammans med alla mina andra leksaker när mamma flyttade en av alla gånger. Ofta har jag tänkt på det där spelet och bedrövat mig över att jag inte har det kvar av nostalgiskäl. Det var många timmar som jag skingrade oroliga tankar med hjälp av Puck Monster och Donkey Kong, vilket jag berättat för älsklingen några gånger. 

Och jag har skojat om det när han frågat vad jag önskar mig i födelsedagspresent eller julklapp... 

Han har alltid tyckt så synd om mig eftersom han i princip har kvar alla sina leksaker och jag inga, så han tyckte väl att han skulle köpa tillbaks lite av min barndom. Han har letat jorden runt efter ett sådant där vintage spel och till slut hittade han ett i England med originalkartong. 
Nu är det mitt!!

OCH jag kan bara konstatera att jag fortfarande har The skills!! Rekordet tillhör givetvis mig av alla i familjen och så kommer det att förbli.


Glöm inte bort att gå in på julberättelsen i Värmlands Folkblad och rekommendera den på Facebook! 

Hjälp till med att sprida budskapet vidare och väcka en tanke för alla barn som inte har det så lätt!

måndag 23 december 2013

I min omgivning vet jag 5 personer som har barn och som verkligen borde tänka på sitt drickande under julen....

Med en önskan om en riktigt God Vit jul!
Midvinternattens köld är hård,
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 djupt under midnattstimma.
 Månen vandrar sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken...

Fröken hade tänt alla adventsljusen framme på katedern och läste Viktor Rydbergs dikt för hela klassen. Sedan lyfte hon blicken och frågade vad var och en önskade sig i julklapp. Klasskompisarna sprudlade av förväntan och försökte överrösta varandra med sina önskningar.

För Allis var det lätt. Hon hade egentligen bara en önskan: en lugn jul utan vuxendricka. Klä granen, mysa med mamma och pappa, Kalle Anka på tv, skratta, äta julskinka och ris á la Malta. Och kanske kunde mormor och morfar komma hem till dem? Allis drömde sig bort och ögonen tindrade när hon såg in i ljuslågorna. Hon tänkte på hur fint det skulle bli och för en stund kände hon sig varm inombords.

Glädjen höll dock inte i sig. Som en virvelstorm växte den hemska klumpen i magen. Fyllde henne med förtvivlan. Men hon höll masken. Allis ville så gärna svara på frökens frågor men kände kväljningar av det där hon hade inom sig. Magkatarr hade skolsyster sagt att det hette den där gången hon var där och fick en tablett. Då hade det gått över men inte den här gången. Nu hade hon haft ont i magen i flera veckor. Det hade varit alltför många svikna löften på sistone samtidigt och minnesbilderna från förra julen dök upp så fort någon pratade om julklappar. När hon tänkte på hur det hade varit värkte det i hela kroppen, i vartenda hårstrå. 

Innan hon gått till skolan hade hon kramat mamma hårt. Tyst för sig själv hade hon sagt samma ramsa som så många gånger tidigare: ”Snälla Gode Gud, jag ber dig, gör så att mamma och pappa inte dricker i jul. Jag lovar att vara snäll och duktig i skolan bara du gör detta för mig”. Sedan avslutade hon med ”Gud som haver barnen kär” och ”Amen”.

Allis satt blickstilla i skolbänken, stel av minnena från förra julens mardröm. Hon kände hur skulden tyngde ner axlarna som en stenfylld ryggsäck. Maktlösheten. Hopplösheten. Förtvivlan. Allt som hade börjat så bra. Hon och mamma som klätt granen och pyntat hela lägenheten så där juligt fin som det skulle vara. Mamma hade hållit sitt löfte ganska länge. Sedan bröt hon det, gick ut i köket och började smygdricka vin. 

Pappa hade redan varit full i flera timmar. De äckliga bolagspåsarna som han kommit hem med inför långledigheten, hann knappt plockas ur innan konjaksflaskan öppnades. Varje gång han tog en klunk hade det vridit till i magen på Allis. Hon önskade så att han kunde låta bli.

Sedan bara fortsatte allt utför. Tiden mellan jul och nyår blev en enda stor sorg och det var nog den längsta perioden som mamma och pappa haft hittills. Allis hade heller inte ringt mormor och morfar så att de skulle hämta henne, för hon vågade inte lämna mamma och pappa ensamma. Det räckte med att hon hade misslyckats en gång. 

Hon skulle aldrig glömma mammas hårtussar som hon plockat upp från golvet. Spruckna läppar, blåmärken och glassplitter som satt fast i armarna. Allis blev tårögd vid blotta tanken. 

Trots att pappa hade haft ett stort jack i huvudet efter att han trillat baklänges och slagit i öppna spisen, var mammas hår nästan det enda hon kunde tänka på. Mammas tunna hår som hon alltid haft dåligt självförtroende för och alltid beklagade sig över. Stackars henne.

Det var mycket som gjorde ont från allt det där hemska. Fläckarna efter pappas blod som fortfarande fanns kvar på parkettgolvet. Hon hade verkligen kämpat för att få bort dem men inte lyckats och det var alltid så himla jobbigt att bli påmind om allt varje gång hon såg dem. 

Allis undrade om det var henne det berodde på att de hade fortsatt dricka så länge den där gången? Var det för att hon inte hade lyckats gå emellan dem? Hon hade ju gjort allt annat rätt. Fått både mamma och pappa att lova henne att sluta dricka så fort de vaknat. Hon hade lagt sig mellan dem och de hade alla kramats jättelänge. Ändå hade det inte räckt.

Allis hjärta fylldes av djup sorg. Hon ville så gärna att allt skulle bli bra denna jul. Att det skulle bli lika fint som när de var hos mormor och morfar - varmt och mysigt. Så som alla klasskompisar hade det. Utan fylla och bråk. Tänk om hon också kunde få ha en sådan där fin jul att berätta om för klassen efter lovet. Så att hon slapp ljuga eller inte säga något alls. 

Fröken blåste ut ljusen och önskade alla God Jul och Allis vaknade ur sina tankar. Hon gjorde allt för att dröja sig kvar så länge som möjligt och ställde sig sist i kön för att få en kram. Tankarna snurrade. En sak hade hon i alla fall bestämt. På vägen hem från skolan skulle hon säga sin ramsa om och om igen och hon skulle gå sakta så att hon hann säga ramsan så många gånger som möjligt. Kanske skulle hennes önskan om en Vit Jul slå in denna gång? En Jul utan hennes värsta fiende: Alkohol.


Marléne Lund Kopparklint

söndag 22 december 2013

Självklarhet för mig att vara på plats!

Idag visade tusentals människor sin avsky mot nazism och rasism genom att träffas i Kärrtorp. Jag var också där. Okej, jag var inte i Kärrtorp – rent fysiskt – men mitt  hjärta var där...

Visa din avsky mot extremism och intolerans, du också - skriv på!


Marléne Lund Kopparklint a.k.a århundradets täcketjuv....

Sedan jag var liten har jag gått i sömnen och är en notorisk sömnpratare. Till detta är jag nog förmodligen århundradets största täcketjuv också. I alla fall om du frågar Konstapel Kopparklint. 

Visst kan man ibland skratta åt allt detta, exempelvis när vi på morgonen märker att jag varit uppe och hängt en tvättmaskin eller plockat ur diskmaskinen (som förvisso inte varit ren.). Å andra sidan är det inte lika kul när man vaknar till och undrar vad man gör där i köket eller tvättstugan...

Ja, det kan ibland gå livat till här hemma på nätterna och jag tycker riktigt synd om Konstapel Kopparklint som hela tiden får vara på sin vakt då jag ständigt initierar diverse nattliga bravader. 

Inte konstigt att han är halvdöd ibland när vi ska upp på morgonen...

Endera har jag gått eller pratat i sömnen eller varför inte, snott hans täcke som av någon outgrundlig anledning är så mycket skönare än mitt eget?! Det är inte en natt som min stackars älskling vaknat av att han fryser och inser snabbt att jag ligger bredvid med både hans och mitt eget täcke. Eller ännu bättre, när jag kastat mitt eget på golvet och tagit hans istället...

Nåväl, att jag har denna last är ingen hemlighet. Även om det generellt är ganska jobbigt och en form av handikapp när man ska resa på på konferenser och dylikt, brukar jag kunna bjuda på händelser som varit lite halvroliga :-) Sedan vet jag inte om jag tycker att appen Sleeptalk är en fullt lika fantastisk uppfinning som min käre make tycker... 

Ibland tycker jag att det pågår någon form av mobbning här hemma och det är när dessa inspelningar sätts på högtalarläge och alla som lyssnar kiknar av skratt på grund av alla märkliga saker jag fått ur mig...



fredag 20 december 2013

I morgon finns jag på plats i Akademibokhandeln i Mitt i City...

I morgon mellan kl.12-13 kommer jag att finnas på plats för boksignering. Jag svarar gärna på frågor kring boken. 

Kom dit och träffa mig om du vill!



The world is mine...

Hittade detta underbara kort på vår argbigga Vivi! 

Apropå tillbakablickar från året 2013 som gått i bilder...
Vivi tar befälet. Stridsföringen blir mer offensiv. Frågan är vilka kamper hon vinner lilla ärtan? Så liten och arg på världen. Hennes största fiender är Johan Ilberg, Patrik och Herr Rådman - be aware...


onsdag 18 december 2013

Jag hade alltid en klump i magen - och har faktiskt fortfarande det, än idag...

När jag var liten hade jag alltid en klump i magen när julen närmade sig. Jag drömde alltid om en sådan där jul som alla mina klasskamrater hade. Inte såna jular som jag fått uppleva. Där mamma och pappa supit och alla förväntningar gått i kras redan på uppesittarkvällen. Jag glömmer aldrig den där känslan när de redan på tidig eftermiddag korkade upp flaskorna och den där sötaktigt sliskiga lukten spred sig som en löpeld genom lägenheten. Jag glömmer heller aldrig de jular då de slogs med varandra. När jag inte hann ställa mig emellan fort nog. Då blåmärken, spruckna läppar, glaskross, blodspår, tårar, skrik var ett faktum...

Försök förstå på allvar den här gången. Detta finns i din närhet också...

Jag önskar så att alla som super sig fulla på julafton och ställer till med elände kunde förstå vilka djupa sår det lämnar efter sig hos ett barn. Hur svårt det är att glömma dessa tillfällen då trygghetens hus raseras och lämnar efter sig hopplöshet och förtvivlan. Hur svårt det är för ett barn att få dessa sår att bli ärr som bleknar med tiden.

Jag vet att det praktiskt taget är omöjligt att få dem att blekna. Inför varje jul kommer den där tunga känslan och en känsla av ångest sprider sig som en tung, mörk slöja över hela mig. Hemska minnen vaknar till liv och man får hela tiden intala sig när den lilla flickan skriker inombords:

”Det är bra nu. Jag behöver inte vara rädd. Den här julen kommer att bli bra och jag kommer göra allt för att mina barn ska få den bästa julen. Historien kommer inte att upprepas igen.”

Det är så svårt för ett maskrosbarn att komma över de där minnena. Oavsett om man har bearbetat allt elände, kommit vidare, så följer de en genom livet och jag tänker ofta på alla de barn som idag har det som jag hade det. De som finns mitt ibland oss hela tiden.

Så fort jag i olika sammanhang känner lukten av den där ingrodda gamla fyllan hos andra blir jag påmind. Så fort jag i olika sammanhang träffar människor som inte kan sätta gränser, utan alltid blir fullast av alla, tänker jag: Finns det barn hemma som väntar?

Om jag fick önska nu inför jul, skulle jag önska att alla barn fick en fridfull jul. Jag vet tyvärr att det inte är möjligt. Men tänk om de som innerst inne vet med sig att de dricker för mycket, åtminstone kunde tänka till nu innan jul. Kanske till och med ta ställning. Att de tar sig en funderare på om deras barn faktiskt inte vill att de ska dricka. Att de drar sig till minnes och funderar på hur de andra jularna varit. 

Har det möjligtvis blivit för mycket alkohol?

Nu vet jag av egen erfarenhet att dessa önskningar sällan slår in. Som barn önskade jag detta varje gång julen närmade sig. Tyvärr sitter det långt inne för många av de som har alkoholproblem, förnekelsen har tagit över för länge sedan.

Istället tänkte jag skicka en vädjan till omgivningen. Om ni känner någon som ni vet dricker för mycket, tala om för dem att du själv tänker ta ställning för en vit jul för alla barns skull! Det kan så ett frö eller till och med skapa en förändring. Det viktigaste är dock att man aktivt visar att man vill bidra till att julen är till för barnen och där hör inte alkohol hemma.

”I vardagsrummet fanns spåren kvar efter det hemska. Allis kämpade med att resa upp julgranen så att den stod på sin plats. Hon tog fram en pall och hängde tillbaka de kulor som fortfarande var hela. Resten sopade hon upp tillsammans med allt annat skräp som fanns kvar som bevis efter kvällen. Till sist hämtade hon en disktrasa och torkade bort blodfläcken från parkettgolvet.

Det var en viktig uppgift för henne att städa undan allt efter ett bråk. För om det inte syntes vad som hänt skulle de heller inte tänka på det. Det fanns inte, allt skulle återgå till det normala. De skulle fortfarande kunna få en lugn och mysig julafton utan vuxendricka.  Så fort mamma och pappa vaknade skulle hon få dem att lova henne – än en gång.”

Julklappstips!

Om ni beställer min bok på Adlibris före den 22/12 kl.08.00 så får ni den innan julafton. 

Ni som läst boken får gärna lämna kommentarer eller maila mig era reflektioner!
Kolla gärna in mina föreläsningar som jag håller!

kopparklint@hotmail.com

måndag 16 december 2013

Provvalsresultatet i Karlstad är klart - stort tack för förtroendet!!


Nu är Nya moderaterna i Karlstads provval klart och resultatet finner ni här nedan. 

Vi till skillnad mot Socialdemokraterna är ju öppna med vårt resultat och det är lite humor att de anklagar oss för att vara hemlighetsfulla.

Än så länge är dock inte vår fullmäktigelista fastställd eftersom vi gör det i februari nästa år på vår stämma här i Karlstad. Detta är bara en av parametrarna som ingår i den totala bedömningen.

Hittills vill jag säga att detta resultat är fantastiskt roligt och jag känner så mig ödmjuk inför det.


Stort tack till alla er som röstat på mig!
Kommunkandidater
Antal röster
För- och efternamn
Allmänheten
Medlemmar
Totalt
Per-Samuel Nisser
55 (1)
56 (1)
111
Marléne Lund Kopparklint
50 (2)
33 (3)
83
Helene Torvaldsdotter Dehring
35 (3)
16 (17)
51
Margareta Nisser Larsson
33 (4)
32 (5)
65
Christian Holm
27 (5)
45 (2)
72
Anita Albertsson
25 (6)
11 (25)
36
Sara Alström
24 (7)
10 (29)
34
Lars Österdahl
19 (8)
23 (12)
22
Ulf Dahlby
18 (9)
33 (3)
51
Mats Jarnemo
18 (9)
9 (32)
27
Malin Berglund
17 (10)
13 (23)
30
Anders Knape
17 (10)
30 (6)
47
Fredrik Lund Kopparklint
17 (10)
11 (25)
28
Aida Alvinius
16 (11)
13 (23)
29
Anna-Lena Hultman
16 (11)
11 (25)
27
Thomas Österdahl
16 (11)
10 (29)
26
Daniel Berghel
15 (12)
27 (9)
42
Rebecca Helmersson
14 (13)
4 (48)
18
Kerstin Jönsson
13 (14)
8 (38)
21
Ingvar Klang
13 (15)
24 (10)
37
Stina op de Weegh-Lundström
13 (15)
19 (14)
32
Paula Holst
12 (16)
9 (32)
21
Anna Nilsson
12 (16)
9 (32)
21
Maria Ohlsson
12 (16)
29 (7)
41
Rickard Axinger
11 (17)
14 (21)
25
Niina Koivumaa
11 (17)
6 (43)
17
Simon Olsson
11 (17)
8 (38)
19
Madelene Ström
11 (17)
14 (21)
25
Alexander Torin
11 (17)
19 (14)
30
Anette Nordlund
10 (18)
9 (32)
19
Jonas Jesslén
9 (19)
11 (25)
20
Fredrik Jönsson
9 (19)
21 (13)
30
Johanna Larsson
9 (19)
24 (10)
33
Göran Nilsson
9 (19)
29 (7)
38
Ida Ernestson
8 (20)
8 (38)
16
Charlotte Gustafsson
8 (20)
1 (52)
9
Oskar Johansson
8 (20)
8 (38)
16
Gunnar Ordell
8 (20)
16 (17)
24
Johan Björkehed
7 (21)
5 (46)
12
Hans Brodin
7 (21)
6 (43)
13
Göran Frödin
7 (21)
16 (17)
23
Karl-Erik Lundström
7 (21)
10 (29)
17
Lotta Björklund
6 (22)
3 (51)
9
Lena Dyberg
6 (22)
9 (32)
18
Fereshteh Jalayer
6 (22)
17 (16)
23
Magnus Jarneman
6 (22)
4 (48)
10
Jeanette Werngren Lövgren
6 (22)
1 (54)
7
Anders Berglund
5 (23)
6 (43)
11
Daniel Lindefelt
5 (23)
15 (20)
20
Vincent Magnusson
5 (23)
3 (51)
8
Tony Holmgren
4 (24)
1 (54)
5
Fredrik Johansson
4 (24)
4 (48)
8
Gunilla Jornert
4 (24)
3 (51)
7
Michael Lindell
4 (24)
5 (46)
9
Jurga Johansson
3 (25)
 8 (38)
11
Lars Karsberg
3 (25)
1 (54)
4
Nils-Erik Einarsson
2 (26)
9 (32)
11
 *med reservation för räknefel :-)

http://nwt.se/karlstad/article1447114.ece?service=refresh

Vivian...

Vivian...