Det är bara att bryta ihop och komma igen sa min gamla chef alltid till mig...

Det låter enklare än vad det i verkligheten är men så sant. Det farliga är om man stannar för länge i ihopbrytningsstadiet men det har aldrig riktigt varit in grej heller. Även om det ibland faktiskt känts ganska bekvämt att stanna kvar där...

Jag undrar dock när det ska vända. Jag hinner aldrig glädjas åt framgångar värst länge innan någon ny tråkig nyhet når mig och som förändrar mitt liv direkt eller på sikt.

Fick iallafall ett uppmuntrande styrkemail igår (tack Pernilla!) och sms från några av de bästa och det gör det lite enklare.

Det var ett mörkt inlägg igår men det var också en mörk nyhet som nådde mig och som jag vet kommer att påverka mig inom en snar framtid och som tog mig hårdare än jag trodde att det skulle göra. Två gånger på kort tid leder tankarna mig till ordspråket som min kloka Konstapel Kopparklint alltid brukar säga till mig när han tycker att jag springer för fort eller lite snyggt försöker fly från saker som är jobbiga för mig...

"Det är bättre att ångra något man gjort än något man inte gjort..."

Jag tänker ofta på det. De tankarna ledde mig till att hälsa på en person som betytt och betyder mycket för mig på sjukhuset förrförra veckan. Tiden var inne. Jag vet också att det är den där meningen som förmodligen kommer att leda fram mig till att ta några andra lite oväntade beslut framåt. 

"Ibland måste man ändå förlåta, kanske mest för att må bättre själv...En dag kan det vara för sent..."

 (Ja, Malin så är det nog)

Nu blir det fredagsmys - undrar dock vart Puss (mammas lilla tjejmagnet) tagit vägen? Får nog skicka ut en efterlysning på FB igen...