Tonårsfasoner ända upp i pensionärsåldern...

 ...och för vissa av dessa kvinnor kommer de aldrig ur detta beteende utan håller på med detta destruktiva beteende ända upp i pensionärsåldern.
*

Avundsjuka är ett hinder för oss kvinnor - de som håller på med sånt här börjar oftast med det redan i tonåren...

Hittade på nytt denna intressanta artikel som jag mycket väl kommer ihåg när den kom - visst är det sorgligt men ack så sant!

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/avund-ett-hinder-for-kvinnor- 
*
Det finns olika sorters avund och många gånger är det ofarligt, exempelvis när jag jag sa till min kollega nu tidigare i veckan att jag var så avundsjuk på honom för att han skulle åka till Thailand i tre veckor (hoppas du får det underbart:-). 
*
Det finns dock en sorts avundsjuka som inte är oskyldig - det är den missunnsamma avundsjukan som oftast grundar sig på taskig självkänsla. Det är också den sorten som vi inte erkänner för oss själva att vi bär på.  
*
Ett typexempel som jag har är från när jag jobbade inom en annan organisation. Då fick jag reda på av min kollega att det var några kvinnor som gaddat ihop sig mot mig och deras beteende kan man förmodligen tolka som den missunnsamma avundsjukan. Jag fick berättat för mig att dessa kvinnor inte kallade mig vid mitt namn utan istället brukade de gestikulera till varandra när de talade om mig (min kollega hade dessutom sett det med egna ögon):  
*

"Aha, du menar..." så gjorde de den traditionella "kurvgesten" i brösthöjd, som de sedan avslutade med en halvcirkel framför sitt eget bröst som skulle föreställa en djup urringning...

*
När jag fick reda på detta höll jag på att skratta ihjäl mig och trodde inte det var sant eftersom jag tyckte det var ganska patetiskt och dessutom när det i detta fall kom från ett par damer som inte direkt var purunga... 
*
Nåväl, man kan givetvis skratta åt detta exempel MEN det finns också ett allvar i den här sortens beteende. Den utstrålar nämligen den typen avundsjuka som egentligen är ohälsosam - som faktiskt i längden kan skada andra människor rejält. 
*
Som sagt, det här är också den avundsjuka som man oftast inte erkänner för sig själv att man har. Därför är det ofta svårt att komma åt problematiken. Det blir nästan som en alkoholist som lever i total förnekelse - som exempelvis skulle kunna säga: "Vi måste verkligen bekämpa alkoholmissbruket i vårt samhället - det drabbar så många och är jobbigt för de anhöriga"...  
*
På samma sätt skulle en person som lever med en missunnsam avundsjuka kunna säga också, fast med andra ord: "Vi måste verkligen motverka dåliga kulturer, mobbning... vi kvinnor ska inte hålla på och motarbeta varandra utan vi måste hjälpa varandra..." I nästa sekund vänder de sig om och agerar helt tvärtemot sina egna predikningar. 
*

I artikeln intervjuas psykoterapeuten Marta Cullberg Weston. Hon menar att män och kvinnor hanterar avund på delvis olika sätt. Detta skriver hon också mer utvecklande om i sin bok: "Avund och konkurrens" som jag varmt kan rekommendera.

*

"- Killar kan bedriva en öppen revirkamp, medan tjejer tidigt grundlägger ett mer indirekt avundsmönster och spelar ut väninnor mot varann genom utfrysning, baktaleri och sabotage. Tyvärr försvinner inte de här relationsutspelen när vi kommer ut i arbetslivet, utan följer med oss kvinnor in på arbetsplatsen och utlöses när en annan kvinna har framgång."

*

Marta fortsätter med att berätta om hur avund är ett verkligt hinder för kvinnor och i synnerhet på arbetsplatser där det blir som en tävling. Det är många kvinnor som kanske förväntat sig att de ska få hjälp och stöd av andra kvinnliga kollegor på jobbet. Den bistra sanningen gör dock att de blir grymt besvikna när deras avund mot varandra gör sig till känna. 

*

"Det var när två unga kvinnor som hon kände väl beskrev hur de utsatts för avundsutspel på sina jobb som Marta Cullberg Weston började fundera kring avundens roll i våra liv.

– De var kompetenta, duktiga kvinnor, som båda tvingats lämna sina jobb, nedbrutna på grund av avundsjuka personers agerande – skvaller och förtalskampanjer.

Idén om arbetet som en plats för systerskap är i många stycken en myt, menar hon."

*

Några sätt att motverka avundsjuka

Hantera din egen avund:

■ Inse att andras framgång inte förminskar dig.

■ Jämför dig med dig själv, inte med andra.

■ Försök se avunden som en spegel, som talar om något för dig om dig själv. Vad är det du längtar efter?

■ Fundera över vad du kan göra för att utveckla dig själv och din kapacitet. Vad har du som är speciellt?

■ Påminn dig själv om att du har all anledning att vara stolt över dig själv.

■ Lär dig stå ut med olikhet och försonas med det faktum att man inte är bäst jämt.

■ Beröm den person du är avundsjuk på. Det är ett bra sätt att bryta en negativ tankespiral.

Hantera andras avund mot dig:

■ Ta inte på dig skulden.

■ Sätt ord på det som händer (ofta förstår man inte vad det handlar om).

■ Lyft upp konflikterna på bordet direkt, konfrontera dem som baktalar.

■ Skaffa dig ”krokodilskinn”/”fetta in fjädrarna” – låt inte elakheter gå in utan låt dem glida av dig.

■ Undvik att ha missunnsamma personer i vänkretsen.

*

Så kan du som ledare motverka avund på jobbet:

■ Tänk på att alltför hård konkurrens mellan medarbetare kan aktivera avunden, vilket leder till lägre kreativitet och sämre prestationer.

■ Belöna inte bara individuella prestationer, tänk i grupptermer. När en enskild gör något bra ska det kunna komma hela gruppen till del.

■ Inför mentorskap och till de äldre

■ Legitimera aldrig mobbning genom att se mellan fingrarna - konfrontera direkt!

Läs också min vän Aida Alvinius´s blogginlägg i samma ämne - besök Ledarskapsbloggen från Karlstad - inlägget finner du här...