Bloggserie: Mobbning del 1 - nätmobbning

Jag kommer de närmaste blogginläggen ta upp olika former av mobbning. Jag har tidigare skrivit ämnet – orsak och verkan, hur man förebygger det eller hur det är att själv vara offer.

Detta inlägg kommer handla om nätmobbning och nästa inlägg i ämnet kommer att handla om maktlekar som förmodligen förekommer på alla skolor - även den där ditt barn går. Hur ser barnen på det själva? Hur upptäcker man det som vuxen?

Hur går det då till med nätmobbning eller för den delen mobilmobbning som jag också skulle vilja väva in i detta ämne? Det är när man med hjälp av ny teknik som datorer, tv-spel, mobiltelefoner - chatrooms, grupper på facebook, MSN, bloggar etc trakasserar eller kränker någon annan - oftast med skrivna ord. Det är genom dessa verktyg och kanaler som det idag på enkla sätt förekommer och denna form av mobbning vara ännu värre än den "vanliga" – (”öga mot öga”-mobbning).

Den som blir utsatt för nätmobbning har ingen fristad och man kan jämföra det med anonyma hatbrev som skickas till en person i tid och otid. Det är problematiskt att få fatt i förövarna eftersom man kan skydda sig bakom anonymiteten. Man tar sig friheter som man inte skulle komma på att göra ”öga mot öga”. Studier visar också att denna typ av mobbning blir alltmer vanligt. Det finns dock något som oroar mig än mer. Det är normaliseringsprocessen som många barn och ungdomar genomgått dvs. det har blivit så vanligt att man knappt reagerar på det när det förekommer.

Information sprids med förstörda liv i sina spår och den är svår att få bort...

Jag kan inte nog många gånger trycka på hur viktigt det är att man tänker på vad man lägger ut på nätet. Som vuxen förebild är det än mer viktigt att man tänker på detta.

Barn gör inte som vuxna säger – barn gör som vuxna gör…

Det är jätteviktigt att man som förälder för en dialog med sitt/sina barn och det är aldrig för sent att ta upp det. Helst ska man ta ett samtal med dem den dagen de börjar sitta framför datorn. Vad de kan lägga ut. Skillnaden mellan privat och personligt. Visa intresse för vilka sajter de besöker. Det är dock sällan någon idé att förbjuda dem att besöka vissa sajter - bättre är att föra en dialog om hur de ska bete sig när de är där och vad det är för olika sidor. Givetvis ska man anpassa innehållet efter ålder och mognad.
*

Anna Frisén, professor i psykologi – (också nationell samordnare som ingår i ett nätverk med cybermobbningsforskare på uppdrag av Samhällsvetenskapliga fakulteten) brukar tala om att man som regel i England lär ut tre viktiga budskap till alla skolbarn:

***

Zip it – lämna inte ut information

Block it – blockera kontakter

Flag it – berätta för vuxna

Barn/ungdomar/vuxna:

• Var restriktiv med vad du lägger ut på nätet. Undvik att lägga ut personuppgifter som gör att du kan spåras.

• Lägg inte ut bilder på personer om du inte tycker att de är okej. Tänk - skulle det vara okej att sätta upp den här bilden på en busskur? Om inte - lägg inte heller ut den på nätet
Föräldrar:

• Placera datorn i vardagsrummet där alla andra i familjen finns tills barnet är tillräckligt gammal att ha en egen.

• Varför webbkamera när barnen ändå chattar mest med sina kamrater som de ändå träffar i verkliga livet.

• Uppmuntra dialog. Om barn ser något otäckt på tv är det naturligt att prata med dem om det. På nätet finns betydligt mer ocensurerade saker att se, så prata också om det.

• Ge dig ut på nätet och besök de sajter barnen besöker för att förstå vad som finns och hur det går till.