Detta är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och jag kan inte låta bli att reflektera över hur samhället arbetar för att hjälpa alla dessa barn som lever under otrygga hemförhållanden.
Det finns i dag mycket insatser för att erbjuda stöd till barn som växer upp med missbruk eller psykisk sjukdom i sin närhet. I undersökningen som Statens folkhälsoinstitut (FHI) presenterade under våren framkom det att åtta av tio kommuner erbjuder någon form av stöd till barn i olika riskmiljöer. Med riskmiljöer menas exempelvis (förutom barn till missbrukare), barn vars föräldrar har en utvecklingsstörning, är frihetsberövade eller befinner sig i en asylprocess.
I tidningen Accent skriver man om FHI:s kartläggning. Man tar där upp att den vanligaste stödinsatsen är för barn till missbrukare (barn och ungdomar som lever i en risksituation). Därefter kommer stöd till barn som bevittnat våld följt av insatser till barn som växer upp med en förälder som lider av psykisk ohälsa.
Samhället är idag på många sätt och vis duktiga på att erbjuda hjälp till alla dessa barn som på något sätt växer upp under otrygga omständigheter.
Att erbjuda är dock inte samma sak som att dessa barn verkligen får hjälp.
Här finns ett stort mörkertal på det som jag brukar kalla för, osynliga barn. Detta kan man också utläsa från FHI:s rapport där de själva i en intervju säger att de inte i undersökningen lyckats ta reda på hur många barn som får ta del av åtgärderna. De kan heller inte säga något om vilken kvalité det är på insatserna.
Det finns flera undersökningar som gjorts de senaste åren och som tyder på samma sak - det är allt för höga siffror på barn som växer upp under otrygga omständigheter som förblir osynliga i vårt samhälle. De ”trillar” helt enkelt igenom kommunernas skyddsnät.
Bl.a. bekräftar IOGT-NTO:s juniorförbund Junis detta genom sin kartläggning som gjorts de senaste fem åren. 2008 svarade 261 av landets kommuner på deras enkät. Resultatet visade att 74 % av kommunerna kan erbjuda stöd men endast 2 % av de barn som växer upp i missbruksmiljö nås av hjälpen.
Flera andra undersökningar visar på samma sak. Det finns många osynliga barn i vårt samhälle som aldrig nås av den hjälp som finns.
Den stora utmaningen ligger inte i att kunna erbjuda hjälp utan den ligger i att fånga upp de som behöver hjälp. De allra flesta barn som växer upp med missbruk eller psykisk sjukdom runt sig är inte kända av socialtjänsten. Här måste vi alla bli bättre på att SE alla dessa barn.
Här ligger ansvaret hos oss alla. Inte bara hos skolan, sjukvården, polisen etc. utan hos var och en av oss.
Vi måste ställa oss frågan eller vara uppmärksam på om vi har några av dessa barn i vår egen omgivning och då våga reagera och agera. I synnerhet nu när storhelgerna närmar sig.
Det är hjärtgripande när man tänker på hur många barn det finns och som i stället för att glädjas över jullovet går med en klump i magen när de tänker på att de inte ska få vara kvar i skolan.
Skolan som kanske är den enda trygga miljön i deras tillvaro.
Det är min högsta önskan att dessa siffror som vi ständigt matas med förändras. Det ska inte finnas osynliga barn i vårt samhälle. Även om det kanske kan känns svårt eller besvärligt att verkligen öppna ögonen och se så måste vi alla bli bättre på att göra det.
Det handlar om att vi måste börja se det osynliga…
Hur kan vi på bättre sätt fånga upp dessa osynliga barn?
Finns det i din närhet? Väck frågan hos andra - kopiera, klistra in, fyll på listan...
- Finns han eller hon som alltid dricker för mycket - gör bort sig, går till ytterligheter?
- Finns han eller hon som ofta gör något på fyllan som andra talar om i efterhand?
- Finns paret som rykt ihop och bråkat med varandra på fyllan när du eller någon i din bekantskapskrets varit med?
- Finns han eller hon som får black-out ibland när de dricker?
- Finns han eller hon som flera gånger i veckan, även på vardagar, tar sig ett, som gärna blir flera, glas bara för att koppla av?
- Finns han eller hon som du många gånger känner ett ansvar gentemot när ni tillsammans dricker?
Har någon av dessa personer barn? Har dessa barn gång på gång sett samma sak som du har?
Läs även andra bloggares åsikter om Idédebatt, Moderaterna, Moderaternas idédebatt, Frihet, Skolan, Trygghet, Framtidstro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar