MASKROSBARN AV MIN TID

måndag 29 november 2010

Tänk vad man uppskattar saker och ting när de berövats en...

Ibland slår det mig hur man egentligen tar enklare saker och ting för givna-hur bortskämd man egentligen är.

Jag kan ta ett exempel och det var i slutet av veckan det hände. Man skulle kunna säga att jag hade en sådan där jagskulleinteklivituppursängen-dag (fast det var nog bara en halvdag dock:-)
*
En sådan där enkel sak som värme i bilen är faktiskt ganska skönt när det är sisådär 10 minus ute...
*
När familjen Lund Kopparklint i torsdags skulle till Linköping slutade helt plötsligt värmen att fungera i vår gamla bettan. Jag satt som vanligt i mobilen och hade inte en tanke på att det faktiskt började bli ganska kallt i bilen eller rättare sagt det blev aldrig varmt.
*
Väl i Kristinehamn insåg vi snabbt att det var något fel på värmen. Efter några snabba undersökningar och åtgärder var det bara att inse när vi väl kommit till Örebro att bilen inte ville ge oss någon värme. Det var helt enkelt bara att (med tiden mot oss) snabbt finna en biluthyrning och bita i det sura äpplet.

Med fötter stela som två isklumpar och hackandes tänder, satte vi oss i hyrbilen och jag kan säga att just då, var det det mest underbara jag varit med om på länge.

Värme som sakta kom ut ur fläktarna - jag kunde efter en halvtimme röra på mina tår och fingrar...wonderful!

Efter denna resa slog det mig än en gång och det har både jag och min man diskuterat flera gånger. Man uppskattar inte saker när de finns inom räckhåll, men när de väl INTE finns där, då saknar man dem otroligt mycket.
*
Exempel: När man är rejält förkyld och man ber i sitt stilla sinne om att få bli frisk: "Jag skulle göra vad som helst för att må bättre..."
**
När man väl mår bättre är det som bortblåst. Det är inte så att man slår upp ögonen och verkligen tänker de närmaste dagarna: "Åh, vad underbart - äntligen är jag frisk! Nu ska jag verkligen njuta av att kunna andas genom näsan...etc."

Eller när man sätter sig i en iskall bil när det är 10 minus ute och sakta känner värmen komma. Att man då tänker: "Åh, vad underbart med värme-vilken lyx!" i stället för det som jag sa dagen innan värmen gick sönder: "Det värsta med den här bilen är att det inte finns något mellanting på värmen. Det blåser varmluft rakt i ansiktet så att man får svårt att andas!"
Det fick jag äta upp kan jag säga:-)

Inga kommentarer:

Vivian...

Vivian...