MASKROSBARN AV MIN TID

lördag 16 januari 2010

Man kan alltid lita på gamla Bettan eller i detta fall Ior…

Idag tog jag för en gång skull en ”slappar” dag. Jag låg på soffan och hade helt glömt bort att min bil skulle hämtas för att ställas in i ett garage över vintern för att genomgå vissa "prestandaoperationer". Jag blev efter ett telefonsamtal snabbt varse om detta och fick lite smått panik när de sa att de var på väg.

Det var bara att snabbt få på sig ytterkläder (inte de mest praktiska kläderna jag stressad lyckades få tag på med tanke på väderlaget) och springa ut på gården för att få bort snön som täckte bilen och eftersom jag inte kör min lilla pärla på vintern var det en hel del.

Efter jag äntligen fått bort all snö och själv såg ut som ett ”snömonster” gick det att komma in i bilen och vrida på nyckeln. Inte ens ett klick. Det fanns inte tillstymmelse till att den ville vakna. Den var helt död fast batteriet suttit på laddning (uppenbarligen inte tillräckligt länge:-)

Eftersom det bara var jag och sonen hemma fick jag ju givetvis ringa till min bättre vetande hälft för att få råd om hur jag skulle göra: ”Starta upp gamla Ior (vi har döpt den till det med tanke på dess egenskaper) och använd startkablarna” blev budskapet. Jaha, ja ja, det kunde jag väl ha tänkt ut självJ

Jag kan ju säga att jag vid det här laget inte var på det bästa humöret och det var tur att det bara var hundarna i närheten som fick höra mina ramsor J.

10 min från att de skulle komma var det bara att hoppa upp i vår gamla Landrover och försöka få igång den som också stått still hela vintern. Problemet var bara att den också var täckt av minst lika mycket snö som föregående bil och i min ilskna värld vägde motorhuven MINST ett ton med all ”underbar” snö som låg som ett tjock täcke över reservdäcket som sitter fast på huven. Tur att man tränar regelbundet...

Efter jag fått bort all snö på ytterligare en bil hoppar jag in och vrider på nyckeln. Glödtända i minst 30 sek… blunda, vänta och be för att den ska starta.

Överlycklig hör jag hur den sakta men säkert kommer igång. Ingen blev gladare än jag och än en gång fick jag ångest över alla de gånger jag svurit över denna gamla klenod när jag tyckt den varit obekväm, bullrig mm. Han fick iallafall en snabb klapp på instrumentbrädan och lite uppmuntrande ord för att visa min ånger innan jag hoppade ur med startkablarna i högsta hugg mot nästa lilla ”projekt”.

Nåväl, för att göra en lång historia kort lyckades jag i alla fall få igång min lilla pärla som jag lovat "bilkillarna" innan de kom och allt med hjälp av gamle pålitlige Ior! Min ”slappar” dag fick ett abrupt slut och ersattes med, snö, oljiga händer, blöta kläder, startkablar som givetvis var för korta, ilska, frustration och vissa telefonsamtal.

Min son tyckte i alla fall att jag såg ganska rolig ut, i min frustration stående uppe på Ior och sopade bort snö, eftersom han kom ut med mobiltelefonen i högsta hugg och tog kort på mig. Positivt tänkande - Härligt!

Inga kommentarer:

Vivian...

Vivian...