MASKROSBARN AV MIN TID

onsdag 26 augusti 2009

Systerskap - Osynlig ovänskap?

Jag har alltid varit förundrad över hur vissa kvinnor uppträder gentemot andra kvinnor – det upphör aldrig att förvåna mig. Det är få saker som är på så låg nivå som när en kvinna känner sig "hotad" av en annan kvinna eller ser denne som en konkurrent...


Jag läste en intressant sak på en blogg under sommaren där skribenten hävdade att hon hellre står naken inför tusen militärer än inför tio andra kvinnor i ett offentligt omklädningsrum. Detta för att kvinnors kritiska blickar och jämförande är så mycket värre än männens som de facto är mer benägna att acceptera och gilla vad de ser, hur man än ser ut. http://mymlanthereal.wordpress.com/2009/02/22/maste-kvinnor-alltid-halla-ihop/


Det finns en poäng i det jag läste och jag kan också dra en parallell som min man brukar dra när ämnet kommit upp till diskussion några gånger. Det är exemplet när en snygg tjej respektive snygg kille kommer in på en fest - hur då kvinnor respektive män reagerar och agerar i grupp...


Om kvinnorna ser henne som en konkurrent eller ett hot (vilket tyvärr inte är helt ovanligt) så brukar några stycken ofta gadda ihop sig och analysera tjejen uppifrån och ned. Komma med kommentarer och kritisera allt från hur hon ser ut, till vad hon har på sig, hur hon uppför sig osv. Oftast så står eller sitter kvinnorna i en klunga och är uträknat eller av dumhet inte är helt ogenerade i sitt agerade. Det brukar synas tydligt vad de håller på med och om man själv är föremål för dem så känner man det oftast på sig. Hon släpps in i gruppen när hon söker kontakt men möts oftast av falska leenden. Är det dessutom en kvinna som ser bra ut, har vettiga idéer eller vågar säga vad hon tycker, så blir hon oftast huggen i ryggen när hon går därifrån.


Avundsjukan, vredet, skitsnacket haglar mot ryggen när hon går därifrån och de skulle lika gärna kunna stå med varsitt ärtrör och skjutit skarpt...


Männen däremot brukar allt som oftast inte reagera alls, utan välkomnar personen i fråga, tar i hand, börjar prata med den som en i gänget. Har personen en åsikt som inte stämmer överens med någon annans så blir det oftast en öppen diskussion, istället för att den lagras i minnet och används som ammunition när personen gått därifrån.


Det finns enklare och svårare vägar att gå om man vill nå fram till ett bestämt mål. Väljer man de svårare är risken att man aldrig når fram...


Män har också en mycket bättre förmåga att hålla ihop, samarbeta om de vill nå fram till ett mål, medan kvinnor lätt splittras upp eftersom de lägger energin på fel ställe, bevakar sin position och pratar ned andra etc.


Skillnaden bidrar till kontraproduktivitet...


Det som förvånar mig är hur man i en företag, organisation kan låta ett sådant beteende fortgå och i vissa fall växa till ett systematiskt beteende som genomsyrar hela verksamheten på olika sätt. Varför skaffar man sig inte verktyg för att motverka/förebygga det och ser vinsten i det? Det läggs alldeles för mycket energi på att se andra kvinnor som konkurrenter, hot och agera mot varandra. Denna negativa energi borde kanaliseras till vettiga saker. Samarbeta med varandra, lyfta fram varandra och prata MED varandra och inte OM varandra.

Här kan man tala om att det finns resurser att hämta…
Vi kvinnor borde lära oss lite mer av männen och se till att utnyttja varandra på ett bra sätt för att nå dit vi vill, istället för att fokusera på att respektlöst slå ned på varandra och göra vägen längre och svårare för att nå ett mål. Det innebär dock inte att vi ska se männen som ett hot och att vi kvinnor ska upp till kamp mot männen! Det handlar mer om att vi ska se oss som individer, man som kvinna och behandla varandra med respekt.


Det är klart att man inte ska ta åt sig eller bry sig om detta elaka beteende som en del kvinnor har, men det är också svårt att bara förbise när man själv råkar ut för det och i synnerhet när det görs helt ogenerat. Jag kan nog ärligt säga att jag inte tillämpar detta beteende själv, mer än någon enstaka gång när jag var ung tonåring och inte visste bättre. Däremot så har jag fått känna på kvinnors vrede och elakheter vid flertal tillfällen. Det tråkiga är att oavsett hur många gånger man än intalar sig att man inte ska bry sig, finns det alltid en liten del av en som gör det och jag har dessutom ställt mig frågan om vilken betydelse har deras agerande har i andras ögon egentligen?

 
Man ska inte underskatta makten i kvinnors vrede och effekten av det för så länge det accepteras i det tysta så sätter det käppar i hjulet för andra på vägen fram till deras eventuella mål.


Hur många kvinnor har egentligen suttit i arbetsintervju med andra kvinnor och inte fått jobbet för att de känt sig ”hotade” - Hur många har stått bredvid och blundat för det eller inte haft stake nog att våga sätta sig upp mot det?

 
Det enda man kan trösta sig med är: ”What comes around goes around”...


Alla ser det, både män och kvinnor men hur många har skygglappar på sig när det förekommer? Hur många går in och protesterar eller sätter stopp för det när det kommer till deras kännedom? Vad är det som gör att detta får fortgå?


Alla måste skaffa sig lite mer civilkurage och verkligen säga ifrån när man märker detta beteende oavsett om man är man eller kvinna och jag tror det är lika viktigt att båda könen tydligt visar att det inte är ok.
 Den stora frågan är om man kan få kvinnor att stötta varandra istället för att stjälpa varandra - räcker det med att stärka deras självförtroende eller är det ett sådant invant beteende som pågått under flera århundraden som ej går att förändra…

Vivian...

Vivian...